Dinkel är en mycket gammal gröda, som ända till mitten av 1800-talet hade en stor utbredning i centrala delar av Europa. Det är en tålig och anspråkslös gröda som är väl anpassad för ett ekologiskt odlingssystem, men med en relativt låg avkastning. Ur Dinkeln uppstod en "kusin" 3000 år efter uppkomsten, nämligen dagens nakna brödvete. På grund av lägre skördar och det extra arbetet med att skala bort agnarna blev snart brödvetet dominerande på marknaden som mjölråvara. Odlingen av Dinkel dog dock aldrig ut helt utan fortsatte i mindre skala att odlas i t ex Tyskland, Schweiz, Österrike och Belgien. För att förbättra Dinkelns avkastningsförmåga så har man korsat in vårt vanliga höstvete. Detta har förvisso ökat skördenivån något och samtidigt har man kunnat sänka priset, men man har därmed också förlorat näringsmässigt goda egenskaper och mycket av den smak och arom som kännetecknar äkta Dinkeln. Idag finns det cirka 9 "äkta" oförädlade lantsorter av Dinkel samt ett stort antal korsade Dinkelsorter.

Dinkel har ett omfattande användningsområde. Förutom mjöl (fullkornsmjöl och siktat mjöl) tillverkas helkorn, flingor, mannagryn, ris och kli. Vissa speciella Dinkelsorter användes i huvudsak till djurfoder. Vidare tillverkas, förutom olika brödprodukter (även surdegsbröd) också öl och pastaprodukter samt olika typer av mixer. Dinkel i olika former förekommer idag som basråvara i många vegetariska maträtter. Om man skördar spannmålen tidigt, torkar kärnorna och sedan rostar dem får man en produkt som kallas grünkern. Vidare användes Dinkeln i lunchrätter, soppor, stuvningar, sallader och desserter. Hela kärnor i olika typer av sallader ger en extra smakupplevelse och ett bra näringstillskott. Många nya produkter med Dinkel som bas är idag under utveckling. Skalen användes bland annat till strö för djuren, för energi och för tillverkning av diverse udda produkter.